Göran Johansson är freaking sjuk i huvet
Hur kan man stå och påstå på fullaste allvar att man har koll på läget, när man sedan säger att asylflyktingar som lever gömda i Sverige (och därmed är illegala flyktingar) inte ska få sin asylrätt prövad? Hur kan man påstå att man borde välja en laglig väg in i Sverige.
NÄR D.E.T I.N.T.E F.I.N.N.S N.Å.N!!!!!!!!!!!!!!!!!!
för faan. öppna ögonen innan munnen glappar, tack.
HATA
På min toalett. Jag kvittrar nån random sång, under tiden jag ser mig själv i spegeln och liksom förklarar det för min spegelbild, det som sången vill berätta. Och så tvättar jag händerna och ser mig själv i spegeln, ”lite halvt utvecklingsstörd ser min läpp nog ut, va…”… Och så slås jag av en tanke, som får mig att titta nedåt.
JODÅ
under mina blöta händer ligger min mobiltelefon. i vasken.
Jag börjar ASgarva och utbrister för mig själv nånting i stil med ”Nämen, Gullet! vafaan gör du där? … HAHA jag är DUM i huvet!”
När skrattet lagt sig och jag inser att min mobiltelefon, en teknisk pryl med massa oförståeliga kretskort och el-krafs-krims inuti sig på riktigt/In Real Life/i detta nu blivit dränkt av vatten, börjar jag förstå att jag nog borde göra nåt åt det där. Så jag slänger ut batteri och telefonkort, och försöker toapapper-torka ut allting ur mobilkroppen. Springer mot fönen och tänker att jag hört någon, någon gång, som sagt något om det där med när telefonen blir fuktskadad. Det var nånting om att man antingen skulle använda fön för att torka upp vattnen snabbt, eller att man FÖR HELVETE INTE ska använda fönen. Nånting av det var det. Typiskt när man inte kommer ihåg såna där saker.
Jag fönade iaf knappsatsen, gjorde en kompromiss. Fönade inte så sjuhelvetesmycket som jag hade gjort om jag inte hört någon prata om det där med att föna sin blöta mobiltelefon förut. Fönade lite lagom. Det luktade konstigt sen. Jag tror inte att man skulle föna.
Sen satte jag i grejerna igen för att kolla om Gullet funkade och levde. Trög, var mitt första intryck. Sen började karusellen.
Skärm som flimrar när man trycker på knapparna. Knappar som vägrar funka. Knappar som trycker in sig själv. Telefonen som tror att den är inkopplad i datorn med USB-kabel – och därför säger att man inte kan använda den förrän man kopplat ur USB:n. Timbaland-låtar som börjar spela av sig själv utan att man kan hejda dom (även när telefonen påstår att den är avstängd…). Högtalare som låter som en undervattensymfoni av förklarliga anledningar. Sms som skrivs av sig själv och bildar obegripliga ord.
Ungefär tio minuter efter denna händelse skulle min buss ta mig till Eslöv city. Så cp-mobilen fick följa med mig på tur och lära sig klockan på arabiska. Under tiden som den trodde att den lade över musik från min dator till sig själv.
Så atteh.
Det får bli en mobiltelefon högst på önskelistan i år, va.
Nu är snart månaden slut.
Och då är det inte långt kvar tills att ni kommer se mig ny. Ny som vuxen.
Vuxen äntligen. Efter alla dessa år.
Well, kanske inte jättemycket mer vuxen än tidigare, men åtminstone shoppa-på-nätet-myndig.
Och det är jäävligt schysst, det.
Btw har jag upptäckt att man inte kan överföra musik från sin ipod till datorn. SVINFÖRBANNAD blev jag.
Måste varit en man som kom på den funktionen.
Dagen slutade på ett jävligt lyckligt sätt.
Och imorgon (idag fast bara lite senare) ska ni få veta varför! TG-lunchdejt är livnödvändigt för själen.
Stod ute i den kalla kvällen i trädgården med anledning av en dålig vana (…) och filosoferade lite, tog det chill, lyssnade och tittade.
Hörde en ljudlig melodi vina över landskapet omkring mig. Lite käck och upplyftande sådär, väldigt glad. Det måste vara Hemglassbilen som skaffat ny melodi (?). Den låter lätt mycket bättre än den förra i så fall.
Funderade över om det här med glass på vintern. Är inte riktigt en pinnglass-person, så jag skulle nog inte precis ses med en Daimstrut i handen på stan. Men glass inomhus, framför brasan, och gärna i kombination med något göttigt och varmt. Typ varma bär, och chokladsås. Mmm. Det är najs.
Såg på stjärnorna över mig. Tänkte att det var synd att jag inte kan fler stjärnformationer än gamla goda Karlavagnen. Den hittar man ju direkt. Det är så vackert på något sätt, med en stjärnklar himmel. Får en att tänka på så många stora frågor. Om livet, om andra människor, andra planeter, att vi är så små. Och sådär. Väldigt fint.
Tycker överhuvudtaget att det är fantastiskt med filosofi, med människors tankar. Älskar när människor tänker. Åsikter åt alla håll och kanter är underbara. Folk borde tänka mer, stressa/jobba/gnälla mindre. Då tror jag vi skulle må mycket bättre.
Hörde även bussen långt där borta, förbi en rad hus, en äng och några träd. Kände ändå igen att det var bussen. Har ju tränat örat att känna igen det karaktäristiska brummandet från bussmotorn, som inte andra fordon har. Kändes fint på något sätt. Även om just den där bussen förstört mina dagar många, många gånger av så många anledningar. För att den påminner mig om att jag bor så off. För att den går så sällan. För att jag aldrig är anonym där. För att den ibland har en förmåga att komma för tidigt, och för att jag då blir så ohyggligt förbannad – jag hade ju planerat en massa utifrån att jag skulle åka med den.
På QX skvallrar jag och Jens rutinmässigt. Och även om vi pratar lite småelakt om andra personer, så känns det ju så göttigt bra. Att rensa luften är en mänsklig rättighet.
Ibland kan jag glömma alla bekymmer och problem när världen visar mig sitt vackra ansikte på så många sätt och på samma gång.
Lycka i små stunder är nog den bästa lyckan. Då känns allt bra fint.
Är det bara personer med piercingar som får till det nu för tiden?
I så fall vill jag inte längre vara med. Trodde det räckte att vara jag.
Utanför mitt fönster ligger frost och små snöfläckar. Det är för jävla trist att det säkert är minst 4 månader innan jag kan börja säga ”Oh, vad varmt det var idag”. Jag längtar till den dagen. Den dagen ska jag vara glad. Försöka att inte tänka på att jag inte flyttat. (för det har jag ju säkerligen inte gjort då heller.)
I´m a tragic person waiting for a stop sign to switch over.
Jag och min bror (han som ser ut som Jesus) ska söka till audition på Malmö Operas uppsättning av megamusikalen Jesus Christ Superstar som ska sättas upp vintern 2008-2009.
Är det inte SUPERHÄFTIGT!?
Om jag någon gång blir far kan det ju med rätt stor sannolikhet bli med en annan far. Alltså inte min egen, utan bara att det blir en annan av manligt biologiskt kön och liksom då blir det ju en och två pappor. Det blir ju lite som nån slags högtid, den dagen. Med ringdans kring nån random fallosymbol under tiden som ”Father of a son” skriar ur familjens halsar.
Tror jag kan bli rätt trevligt.
Idag firade jag en vanlig heteronormativ fars dag. Traditionsenligt på Österlen.
Jag gillar Österlen, har jag alltid gjort. Faktum är att jag älskar det. Jag hör ju hemma där. Är mina trakter.
Folk käkade svartsoppa med typ fikon och äpplen i. Jag kräktes i ett hörn litegrann i fantasin. Inte för att jag åt av det såklart. (för det gjorde jag ju inte…?!? eh.) Utan för att det bara är så absurt.
Och folk är rädda för vampyrer…
Och efter att det , som vanligt, ätits ungefär fjorton olika rätter i olika omgångar så är det ju fika. Och kaffe slash te.
Jag brukar ju vara den där som tar te. Jag är ju liksom en temänniska. Te är hälsosamt, gott, njutbart, intellektuellt. Jag började dricka lite persikote, men hällde ut det efter en sup.
Jag tog helt enkelt kaffe istället. Detta var dock inte lika gott som det kaffe jag drack i fredags, på kristallnattsmanifestationen. Då var det visserligen orkanvarning och regnrusk. Vi stod några tappra jävlar med sketna flygblad och två kaffekannor med rättvisemärkt och ekologiskt kaffe. Jensiboy huttrade muntert ”Kristallnatten idag!” i samma tonfall som om det varit påskrea på Hemköp. Jag stämde in.
Hursomhelst. Kaffet. Jag drack med en styck sockerbit. Det var nog andra gången som jag ”på riktigt” druckit kaffe. Ser inte riktigt tjusningen med det än. Men jag känner klart skillnad på kaffe och kaffe. Vattnigt är lika med äckligt.
Jag tog två koppar. Blev röksugen. Tänkte: nu förstår jag det där med en cigg till kaffet.
Lite som jordgubbar och grädde.
På väg hem från grandma+grandpa satt jag med lillasyster (olivia), hippiebror & pappa + frugan.
Som från ingenstans blir Olivia plötsligt väldigt djup.
Hon inleder starkt med ”Vem är det egentligen som har skapat världen?”
Efter ett par fniss-salvor försöker jag förklara hur min syn på det hela är. Det kom ut i nån slags flummig improviserad historia om att allra först i början av allt så fanns det en kaka. Denna kaka krossades inifrån och ut flög en massa små, små smulor. ”Om du tittar ut genom fönstret så ser du alla dessa små, små smulor. Ser du? Jorden är också en sådan smula.”
Sen förklarade jag lite småsubjektivt (hrrm…) om hur vissa andra människor tror att den absoluta början på allting en gång såg ut. Att en gammal, gammal gubbe på sitt höstlov tänkte att han kunde göra nånting nytt for once. Så han skapade jorden på 6 dagar, med haven och gräset och hästarna och kottar. Och sen somnade han på den sjunde. Det är den där gamla gubben som man brukar kalla för Gud. När jag var klar med min ganska hopsnurrade story, suckade Olivia och såg eftertänksamt ut genom bilrutan över en mörk åker och en stjärnklar himmel.
”Alltså bara EN enda gammal gubbe?
Jag tror på kakan. Vad tror du?”
(tack maria. tack zanna.
ni är aå oerhört fina.
egentligen för fina för att nämnas i klump, men jag hoppas att ni ändå kan förstå.)
Som om det vore jag som skrivit det, är låten Leia av Paus.
Jag har alltid älskat Paus. Jag minns den magiska juldagsmorgonen när jag fått skivan i julklapp. Omslagsbilderna var så vackra, och i min cdspelare flöt de underbara, ojämförbara känslorna runt rakt in i mig. Fantastiskt.
Och som sagt. Precis mina känslor. Som om jag skrivit det. Om mig. :
Håll mig vid liv
Har levt på lånad tid
Allt jag behöver
är nåt att hålla i
Sjung mig till sömns
I ett rum helt utan ljud
Allt jag behöver
är nån som du
Det är minnet av en känsla
som jag haft förut
En överdos på sorgliga slut
Ökar min skuld
upp till oändliga tal
Sväljer min stolthet
Jag har inget val
Med minnet av en känsla
som jag haft förut
en överdos på sorgliga slut
Jag behöver din hjälp igen
Jag behöver nog hjälp igen
Jag behöver nog hjälp
Håll mig vid liv
Bli mitt immunförsvar
Du har din stolthet
Jag har inget kvar
Ett minne av en känsla
som jag haft förut
en överdos på sorgliga slut
Jag behöver din hjälp igen
Jag behöver nog hjälp igen
Jag behöver nog hjälp
fan fan fan. (jag är så jävla originell)
FYFAN jag hatar teknik. varför ska den alltid överträffa sig själv, tro att den gör det fastän att den inte gör det utan i själva verket bara är djävulen själv som bara ska göra livet jäävligt för all jävla mänsklighet på den här överreligiösa jävla låtsasjorden.
(jaa, jag höll på att skriva ett inlägg och det försvann. för att jag råkade klicka på en länk. EN LÄNK PÅ DENNA SIDAN. BORDE INTE BLOGGFÖRETAGSJÄVELN KUNNA RÄKNA UT ATT FOLK KOMMER KLICKA DÄR AV MISSTAG???? BORDE DOM INTE FIXAT SÅ ATT INLÄGGET SPARADES DÅ? jag hatar. fyfaan.)
Senaste kommentarer