kanske mår denna kvinnan sämre än vad jag gör just nu, trots allt:
http://www.sr.se/malmo/nyheter/artikel.asp?artikel=1827692
fyfan. men ändå.
uh kanske borde man börja tro på ett liv efter detta, för att klara av skiten? jag förstår inte hur jag orkar med mitt meningslösa levande. tur att jag vaknade i malmö igår. nånstans hoppas jag att livet kan och nog ändå borde vara något hållbart. inte bara tillfälliga lösningar fram och tillbaka. men man begär ju så jävla mycket. aldrig kan jag vara tacksam, jag har aldrig varit tacksam. tacksam är inte jag, då.
hur ska jag kunna lära mig allt jag aldrig fått genom uppväxten?
jag kanske skulle lära mig vikten av att äta. om jag ska upp och möta världen imorgon också. om 6 timmar ska jag befinna mig på träff med en väldigt längesen-sedd vän.
jag skiter i om ni tycker att jag är störig som suckar. jag skiter i er.
för jag är inte ett jävla dugg tacksam. inte när ni trampar på mig, och säger att jag borde ändra på mig. det är inte precis som att jag väljer att vara bitter.
jag är en gråsugga som fastnat under era skosulor. utsmetad, men ändå fortfarande vid liv. ni väljer om ni vill peta bort mig eller försöka ge mig näring igen.
det är ditt val.
I LOVE YOU, SUGGA!