Stod ute i den kalla kvällen i trädgården med anledning av en dålig vana (…) och filosoferade lite, tog det chill, lyssnade och tittade.
Hörde en ljudlig melodi vina över landskapet omkring mig. Lite käck och upplyftande sådär, väldigt glad. Det måste vara Hemglassbilen som skaffat ny melodi (?). Den låter lätt mycket bättre än den förra i så fall.
Funderade över om det här med glass på vintern. Är inte riktigt en pinnglass-person, så jag skulle nog inte precis ses med en Daimstrut i handen på stan. Men glass inomhus, framför brasan, och gärna i kombination med något göttigt och varmt. Typ varma bär, och chokladsås. Mmm. Det är najs.
Såg på stjärnorna över mig. Tänkte att det var synd att jag inte kan fler stjärnformationer än gamla goda Karlavagnen. Den hittar man ju direkt. Det är så vackert på något sätt, med en stjärnklar himmel. Får en att tänka på så många stora frågor. Om livet, om andra människor, andra planeter, att vi är så små. Och sådär. Väldigt fint.
Tycker överhuvudtaget att det är fantastiskt med filosofi, med människors tankar. Älskar när människor tänker. Åsikter åt alla håll och kanter är underbara. Folk borde tänka mer, stressa/jobba/gnälla mindre. Då tror jag vi skulle må mycket bättre.
Hörde även bussen långt där borta, förbi en rad hus, en äng och några träd. Kände ändå igen att det var bussen. Har ju tränat örat att känna igen det karaktäristiska brummandet från bussmotorn, som inte andra fordon har. Kändes fint på något sätt. Även om just den där bussen förstört mina dagar många, många gånger av så många anledningar. För att den påminner mig om att jag bor så off. För att den går så sällan. För att jag aldrig är anonym där. För att den ibland har en förmåga att komma för tidigt, och för att jag då blir så ohyggligt förbannad – jag hade ju planerat en massa utifrån att jag skulle åka med den.
På QX skvallrar jag och Jens rutinmässigt. Och även om vi pratar lite småelakt om andra personer, så känns det ju så göttigt bra. Att rensa luften är en mänsklig rättighet.
Ibland kan jag glömma alla bekymmer och problem när världen visar mig sitt vackra ansikte på så många sätt och på samma gång.
Lycka i små stunder är nog den bästa lyckan. Då känns allt bra fint.
Senaste kommentarer